Vampyrfasoner.

Om man går i uppför är det jobbigt. 
Om någon håller en i handen blir det mindre jobbigt. Detta vet jag. Det är som överföring eller alstring av energi. Eller hur?

Igår var backen upp till Norrlidsgatan extra jobbig. Det var snöslask och underkylt regn. Jag hade tygskor och misär. 
Anders vägrade ge mig energi. 

När vi kom upp och jag såg min alldeles egna mamma stå där, bra timing och allt, så bara släppte allt. Jag skrattade och grät. Mamma! SÅ GÅR DET vill jag bara säga. Hysteri uppstår, när ingen ger mig av sin energi. 



Beijerparken

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0